På mycket välisolerade fönster uppstår vid vissa tillfällen kondens på fönstrens utsida, på glasytan som vetter mot uteluften. Eftersom välisolerade fönster släpper ut väldigt lite värme, kommer yttemperaturen på det yttre glasets utsida att ligga mycket nära uteluftens.

Kondens utvändigt uppträder då yttemperaturen på det utvändiga glaset sjunker under uteluftens temperatur och under uteluftens daggpunkt. Detta inträffar under klara nätter då utstrålningen från fönstret mot himlen är stor, beroende på himlavalvets låga temperatur. Utstrålningen kan vara så stor att glaset blir avkylt till lägre temperatur än uteluftens. För att kondens skall uppstå krävs dessutom att luftens relativa fuktighet är så hög att glasets temperatur är lägre än uteluftens daggpunkt. Omfattningen av den utvändiga kondensen beror förutom av klimatet även på byggnadens utformning och dess omgivning.

Kondensen uppstår främst under den mörka delen av dygnet och försvinner normalt framåt morgonen när solen stiger och värmer luften. Den börjar på glasrutans nedre del och växer uppåt. Den kan ibland täcka hela ytan med undantag av en rand längs kanterna. De flesta fallen av utvändig kondens inträffar i början av hösten, under augusti-november. Om lufttemperaturen ligger nära 0 °C kan yttemperaturen på glasets utsida bli under 0 °C och det kan då bildas is på fönstrets utsida. Detta är exakt samma fenomen som händer med vindrutan på en bil, som under klara kalla nätter kan frysa på, trots att lufttemperaturen ute inte ligger under 0 °C.

Att det blir kondens utvändigt på ett fönster är alltså ett tecken på att fönstret är välisolerat och har ett lågt U-värde. Den utvändiga kondensen är inte skadlig för fönstret eftersom utsidan på fönstret normalt tål en hög fuktbelastning.

Källa: SP